koncentration (av koncentrera, av nylatin conceʹntro, av latin con-, se kon-, och centrum; jämför franska concentrer ’samla (i en punkt)’, ’koncentrera’), substansmängdskoncentration, mängd av en komponent B (betecknad c_B eller [B]) i en lösning, uttryckt som mängden B per volymenhet av lösningen.