Detta spektrum, som är kontinuerligt, uppvisar också ca 50 ljusa linjer (300–1 100 nm), av vilka den starkaste (en grön linje vid 530,3 nm) upptäcktes redan vid solförmörkelsen 1869. Dessa linjer kunde inte genereras i laboratoriet, något som ledde till många spekulationer, bl.a. förekomsten av ett okänt grundämne, koronium, i solen.