långhus
långhus, inom arkeologin benämning på en rektangulär byggnad, oftast mycket lång i förhållande till bredden och med 1–3 rader av minst tre bärande stolpar i mitten.
I Centraleuropa var redan under yngre stenåldern 20–30 m långa och 6–8 m breda hus med tre stolprader vanliga inom bandkeramisk kultur. I Norden har neolitiska långhus med en rad bärande mittstolpar påträffats vid Fosie i Skåne. Denna s.k. mesulakonstruktion förekommer också under den äldre bronsåldern i Norden tillsammans med treskeppiga långhus
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Evert Baudou
Källangivelse