Hartman efterträdde 1948 Manfred Björkquist som direktor för Sigtunastiftelsen och förde dess idéer vidare med starkt engagemang, bl.a. genom stiftelsens konferenser. I spänningen mellan mystik och förkunnelse sökte han formulera ”talet om korset”, i romaner som Människor i rött (1950) och i essäer om konst och samtida svenska författarskap, somliga publicerade