Tidigt faderlös adopterades Plinius av sin morbror Plinius d.ä. Efter studier i Rom, bl.a. för retorikläraren Quintilianus, verkade han med stor framgång som advokat men inledde samtidigt en ämbetsmannabana som kröntes med konsulatet 100 e.Kr. och därefter ståthållarskapet över provinsen Bithynia et Pontus 111–113.