Sedan 1300-talet har postillan varit en populär form av uppbyggelselitteratur, avsedd att läsas enskilt, i husandakter, konventiklar eller som predikoförberedelse. Författare var kända predikanter och själasörjare (t.ex. Nohrborg och Schartau). Luthers ”Kyrkopostilla” (1527) har varit av stor betydelse för den svenska folkväckelsen liksom Olaus Petris ”En liten postilla” (1530).