Bresdin utvecklade, relativt isolerad från det samtida konstlivet, en romantisk, starkt fantasibetonad personlig grafik, framför allt litografi. Hans bilder är ofta mycket detaljrika vegetationsrum och landskap, där ensamma mänskliga aktörer urskiljs som i fixeringsbilder. I huvudsak förblev hans konst okänd intill början av 1900-talet.