Veljo Tormis ägnade sig särskilt åt körmusik och fick erkännande för sin nydanande behandling av finskugrisk folkmusik, främst i vokalcykler inspirerade av runosång och folkeposet Kalevipoeg, uråldriga riter (Järnets förbannelse, 1972) och myter (Estniska ballader, 1980), bondeårets fest- och arbetsperioder (Estniska kalendersånger, 1967) och