Kungen var förtjust i litteratur och teater, och Kellgren blev hans nära medarbetare. Men samtidigt var Kellgren en anhängare av upplysningen, som trodde på människors lika värde, deras goda vilja och sunda förnuft. I sina dikter kritiserade han den gamla ordningens människor. I en dikt kallade han dem ”Ljusets fiender”.