versmått

versmått kallas det mönster av betonade och obetonade stavelser som en dikt är uppbyggd på. Till exempel om varannan stavelse är betonad och varannan obetonad kan en diktrad låta så här:

Våren kommer, fågeln kvittrar, skogen lövas, solen ler
(Esaias Tegnér, Frithiofs saga)

Eller, om den obetonade stavelsen kommer först:

En kung i Sachsen samlade porslin
(Carl Snoilsky, Gammalt porslin)

Stavelser som