Konstgjorda ädelstenar kallas också syntetiska ädelstenar och är konstgjorda kristaller som används som ädelstenar. Den äldsta metoden för att framställa ädelstenar i kommersiell skala uppfanns 1902 av den franske kemisten Auguste Verneuil (1856–1913). Den kallas Verneuil-metoden, och med den framställer man rubin, safir, spinell och rutil. Två andra likaså smälttekniska metoder är Czochralski-metoden, med vilken man framställer rubin, safir, spinell, alexandrit och de granatliknande YAG och GGG (se nedan), samt Stockbarger–Bridgman-metoden, med vilken man framställer bl.a. safir.

Medelst en lösningsteknisk

(80 av 585 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Skillnader mellan naturliga och tillverkade ädelstenar

Viktiga egenskaper hos ädelstenar som densitet, ljusbrytning, dubbelbrytning, dikroism och kemisk sammansättning är desamma

(14 av 96 ord)

Användning

Konstgjorda ädelstenar används, förutom som smyckestenar, inom industrin. Bergkristall används i

(11 av 35 ord)

Medverkande

  • Bengt Loberg
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Konstgjorda ädelstenar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ädelstenar/konstgjorda-ädelstenar