Ökenlandskapens unika landformer präglas av en samverkan av avrinning från kortvariga häftiga nederbördstillfällen, sluttningsprocesser, vittringsprocesser och vinderosion. De grundläggande ökentyperna är klippöken (hammada), sten- eller grusöken (reg) och sandöken (erg). Termerna härstammar från Nordafrika och har arabisk bakgrund.

Ökenlandskapet karaktäriseras i hög grad av den lokala berggrunden, men även av lösmaterialets typ och mäktighet samt vilket ekosystem som utvecklats. Avsaknaden av täckande eller döljande vegetation gör att många landformer blir mycket tydliga och välutbildade, men få är unika för just

(80 av 763 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Jonas Åkerman
  • Lars-Erik Åse
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Landformer i ökenmiljö. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/öken/landformer-i-ökenmiljö