Från flera synpunkter är Afrika trots sin för- och fornhistoria en sen deltagare i världs­historien. Den vanligen använda skiljelinjen mellan förhistoria och historia är förekomsten av skriftliga källor. Sådana saknas för stora delar av kontinenten nästan fram till vår egen tid.

Länge såg man också i västerlandet på Afrika söder om Sahara som ett historielöst territorium. Under de senaste årtiondena

(60 av 426 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Den afrikanska järnåldern

Järn som material för vapen och fredliga bruksvaror kom till Egypten från Asien genom assyrierna, som invaderade landet på 600-talet f.Kr. Under en tid hade då Nillandet behärskats av nubier från söder om första katarakten. De drog sig nu tillbaka till sitt eget område, kallat Kush. Något senare blev Meroe (mellan 5:e och 6:e katarakten) huvudstad i en nubisk statsbildning. Utgrävningar där har bragt i dagen

(66 av 466 ord)

Islams intåg

Också Nordafrika omskapades under detta skede av ”folkvandringar”. Rom gjorde på 200- och 100-talen f.Kr. slut på Karthagos makt, ockuperade och latiniserade den södra medelhavskusten, byggde städer,

(27 av 189 ord)

Afrikanska riken 1000–1600

Under hela den nyss skildrade perioden pågick handel mellan medelhavskusten och Saharas oaser, men förbindelserna med de svarta folken söder om öknen tycks ha varit sporadiska. Situationen höll dock på att förändras genom att dromedaren introducerades från öster. Arabiska kamelnomader i östöknen och kameluppfödande berber, t.ex. tuareger, i väster gjorde karavantrafiken reguljär. Folk i Västsudan hade bl.a. guld och slavar att erbjuda och behövde i gengäld bl.a. salt och hästar från norr.

Så började islams alltjämt fortgående framryckning genom Sudan,

(80 av 648 ord)

Afrika i världskommunikation 1500–1800

Stora delar av Afrika var alltså under den tid som motsvarar vår medeltid stadda i en utveckling som kunde ha minskat kontinentens politiska och ekonomiska eftersläpning gentemot omvärlden. Genom europeiska sjöhandlares och andra externa krafters mellankomst drogs i stället Afrika nu in i en ny omdaningsprocess. Förändringens räckvidd ska dock inte överdrivas. Redan tidigare hade ju världsdelen dragits in i den internationella handeln.

För övrigt var de starkaste förändringskrafterna i hela norra halvan av Afrika inte européer utan bl.a. det

(80 av 626 ord)

Den koloniala erövringens epok 1800–1950

Vid sekelskiftet 1800 och de följande årtiondena ökade förändringstakten i afrikansk historia på många håll. Napoleon invaderade Egypten, och fransmännen satte i gång en intensiv moderniseringskampanj. Denna fullföljdes i vissa avseenden under 1800-talets första hälft av Egyptens nye härskare Muhammad Ali, med mindre framgång av hans efterträdare. Men Suezkanalens invigning 1869 markerade landets definitiva inträde i den imperialistiska världspolitikens heta zon. I Maghreb bröt Frankrike in 1830 genom erövringen av staden Alger, vilket var inledningen till många årtionden av krig,

(80 av 718 ord)

Frihetstiden

Ur motståndet mot kolonialismen och ännu mer ur mötet genom undervisningsväsendet med västerländska idéer om nationalism och frihet växte en afrikansk nationalitetsrörelse. Den fick sin första framgång då Storbritannien 1922 erkände Egypten som självständigt kungarike. Italiens överfall på Etiopien 1935–36 stärkte motståndsviljan i hela Afrika. Den verkliga vändpunkten blev andra världskriget, som över huvud taget satte

(56 av 399 ord)

Medverkande

  • Christer Krokfors
  • Åke Holmberg
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/afrika/historia