Alaca Hüyük
Alaca Hüyük [ɑlɑdʒɑhyjyk], tell-boplats i norra Turkiet från 4:e till 2:a årtusendet f.Kr. (jämför tell).
Mest kända är 13 mycket rika ”kungagravar” utanför staden från den tidiga bronsåldern, ca 2900–2700 f.Kr. Gravarna, som låg under högar, var rektangulära kammare med väggar av timmer eller sten och med timrat tak. De var ca 1 m djupa, några 6–8 m långa. Bland de rika gravgåvorna finns vapen av koppar
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse