I sina tidiga, starkt erotiska diktsamlingar, till exempel Irremediablemente (’Ohjälpligt’, 1919), fördömde Alfonsina Storni manlig brutalitet och dominans. Döden och havet är centrala teman i hennes senare, mer intellektuella samlingar, till exempel Mascarilla y trébol (’Dödsmask och klöver’, 1938), utkommen samma år som Storni begick självmord genom att kasta