Att hjälpa de behövande (fattiga, faderlösa, änkor och så vidare) var i det gamla Israel en skyldighet för alla som kunde (se till exempel Tredje Moseboken 19:9–10, Femte Moseboken 24:19–22). Hårdhet mot de fattiga mötte kritik från profeterna (till exempel Amos 2:6–8). I judendomen utvecklades allmoseväsendet ytterligare.