anemiʹ (nylatin anaemiʹa, av grekiska nekande an och haima [haiʹ-] ’blod’), tillstånd då blodet har onormalt litet antal röda blodkroppar (erytrocyter) och därmed också låg halt av det syrebindande proteinet hemoglobin (Hb). Anemi kallas i dagligt tal

(37 av 274 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Järnbristanemi

I kroppen finns normalt 3–4 g järn. Det dagliga upptaget via maten är 1–2 mg, och ungefär lika mycket förloras via avföring och menstruation. Kvinnor har således en något större förlust, men kompenserar det med ett högre upptag. Om järnförlusterna är för

(41 av 290 ord)

Sekundäranemi

S.k sekundäranemi är vanlig och kan uppstå i de fall kroppen

(11 av 72 ord)

Folsyra- och vitamin B12-bristanemi

Brist på vitamin B12 (t.ex. vid perniciös anemi) och/eller folsyra

(10 av 56 ord)

Hemolytisk anemi

Röda blodkroppar har normalt en livslängd på ca 120 dagar, varefter

(11 av 54 ord)

Ärftlig anemi

Det finns medfödda sjukdomar som orsakar anemi; den vanligaste är talassemi

(11 av 66 ord)

Renal anemi

Kronisk njursjukdom med njursvikt orsakar ofta grav anemi. Detta är en

(11 av 40 ord)

Akut blödning

Stora och kraftiga blödningar uppstår ibland som en följd av en olycka eller en sjukdom och kan orsaka en akut

(20 av 136 ord)

Medverkande

  • Bengt Lundh
  • Daniel Jerrhag
  • Gösta Winqvist
Källangivelse
Nationalencyklopedin, anemi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/anemi