arabiska, sammanfattande benämning på en grupp närbesläktade dialekter med ursprung i Arabiska halvöns norra och centrala delar. Arabiska hör till den afroasiatiska språkfamiljens

(23 av 158 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Språkstruktur

Arabiska kännetecknas av rikedom på konsonanter. Typiska är de s.k. faryngala (emfatiska) konsonanterna, vilka uttalas med vidgat svalg, ungefär som vid en gäspning, samt laryngalerna, som uttalas med stämbanden. De flesta orden i

(33 av 230 ord)

Dialekter

Inom nyarabiska går en gräns mellan dialekter av badawītyp och ḥaḍarītyp

(11 av 75 ord)

Tal och skrift

På grund av samexistensen mellan högarabiska och nyarabiska råder i arabländerna en speciell tvåspråkighetssituation, diglossi. Högarabiska är praktiskt taget enhetlig i alla

(22 av 152 ord)

Språkhistoria

De tidigaste vittnesbörden om arabiska finns i form av personnamn i assyriska texter, från och med 850 f.Kr. Arabiska personnamn finns också i grekiska, latinska och syriska texter från hela antiken. En stor grupp inskrifter på arabiskt språk i sydarabisk skrift finns på Arabiska halvön från ca 400 f.Kr. Språket i dessa (thamudiska, lihjanitiska, safaitiska) är nära släkt

(58 av 412 ord)

Medverkande

  • Jan Retsö
  • Mikael Parkvall

Litteraturanvisning

W. Fischer (utgivare), Grundriss der arabischen Philologie I: Sprachwissenschaft (1982);
W. Fischer & O. Jastrow (utgivare), Handbuch der arabischen Dialekte (1980);
H. Gätje (utgivare), Grundriss der arabischen Philologie II: Literaturwissenschaft (1987);
G. Barth Magnus, Arabiska: En kontrastiv beskrivning (1989);
G. Schregle, Deutsch-arabisches Wörterbuch (1974);
H. Wehr, Arabisches Wörterbuch für die Schriftsprache der Gegenwart (5:e upplagan 1985);
W. Wright, A Grammar of the Arabic Language 1–2 (3:e upplagan 1967).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, arabiska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/arabiska