I sin mångfald vittnar Aristofanes diktning om de skiftande traditioner som ligger bakom den gammalattiska komedin. Verkens stil pendlar mellan grova sexualskämt, satirisk skärpa och kvicka ordlekar med ett underliggande moraliskt patos. Trots att stoffet är heterogent mäktar Aristofanes oftast skapa en verkningsfull helhet av sina verk.