baʹndy (engelska, troligen samhörigt med verbet bandy ’slå fram och tillbaka’; först använt om ett tennisspel), bollspel på is (naturlig eller konstfrusen) mellan två skridskoförsedda elvamannalag. Varje spelare, utom respektive målvakt, är utrustad med en

(35 av 246 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Spelförlopp och regler

Bandy kallas även ”vinterns fotboll” och dess spelförlopp, regler (t.ex. offside) och taktik har också många gemensamma drag med fotbollens. Avslag, från planens mitt, sker

(25 av 172 ord)

Offside

En anfallande spelare som befinner sig framför bollen och på motståndarens

(11 av 74 ord)

Bestraffningar

Allt våldsamt och farligt spel är förbjudet, t.ex. spel med klubban över axelhöjd, att knuffa, slå eller hålla fast motståndare, slå

(21 av 149 ord)

Historik, organisation och tävlingar

The Fens, ett låglänt område i nordöstra England, räknas som det moderna bandyspelets urhem. Redan vid mitten av 1700-talet spelades där en rudimentär form av bandy. Sporten kallades tidigt också ”hockey on the ice”. De första officiella spelreglerna fastställdes dock först 1891 i samband med att National Bandy Association bildades i Storbritannien.

Bandy utövades inom många av de välkända engelska fotbollsklubbarna. Den mest berömda av de tidiga bandyklubbarna är dock Bury Fen Bandy Club, som på 1890-talet spred sporten till

(80 av 613 ord)

Medverkande

  • Åke Dunér
Källangivelse
Nationalencyklopedin, bandy. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bandy