Birgittiʹnorden, Ordo Sancti Salvatoris eller Ordo Sanctissimi Salvatoris, ”Den helige Frälsarens orden” eller ”Den allraheligaste Frälsarens orden”, klosterorden grundad av den heliga Birgitta och godkänd av påven 1370. Bön och gudstjänst i en gemensam klosterkyrka utgjorde huvudparten av både de kvinnliga och de

(43 av 306 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Arkitektur

Den kyrko- och klosterarkitektur som utgick från Birgittinordens klosteranläggning i Vadstena präglas av rena, enkla former och av stor återhållsamhet i utsmyckningarna. Grundformen för ordens kyrkobyggnader var en hallkyrka med stora fönsteröppningar utan glasmålningar. Klosteranläggningarnas planformer och inredningar var styrda av kravet på strikt avskildhet mellan brödra- och systrakonventen. Arkitektoniskt var Birgittinorden inte nyskapande utan utgick från kända detalj-, plan- och anläggningsformer, vilka kombinerades efter Birgittas föreskrifter, i sin tur baserade på hennes uppenbarelser. Så

(75 av 531 ord)

Medverkande

  • Hans Ponnert
  • Tore Nyberg

Litteraturanvisning

B. Berthelson, Studier i birgittinerordens byggnadsskick I: Anläggningsplanen och dess tillämpning (1947);
B. Klockars, I Nådens dal (1979);
T. Nyberg, Birgittinische Klostergründungen des Mittelalters (1965);
P. Sloth Carlsen, Mariager Kloster (1983).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Birgittinorden. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/birgittinorden