borg (gemensamt germanskt ord besläktat med berg), en vanligen bebodd befästningsanläggning från äldre tid. Antikens städer hade ofta en borg, som försvararna kunde falla tillbaka på om fienden lyckades storma stadsmuren. Längs romarrikets gränser byggdes på strategiskt viktiga platser bl.a. befästningar för mindre garnisoner, kastell. Dessa hade en kvadratisk plan och ett torn som stödjepunkt. Med framväxten av ett europeiskt länsväsen tillkom från 900-talet borgar av betydande dimensioner med kapacitet att rymma rytteri och stora förråd. Anläggningar av en omfattning

(80 av 745 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Leif Törnquist

Litteraturanvisning

B. Fritz, Hus, land och län: Förvaltningen i Sverige 1250–1434 ( 1972);
R.A. Olsen, Borge i Danmark ( 1986);
B. Runnberg & S. Carlsson (utgivare), Fortifikationen 350 år 1635–1985 ( 1986);
A. Tuulse, Borgar i Västerlandet: Ursprung och typutveckling under medeltiden ( 1952).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, borg. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/borg