Brittiska imperiet, engelska The British Empire, ett världsomspännande system av kolonier

(11 av 42 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Imperiet byggs upp

Under 1500-talet gjorde England de första försöken att i konkurrens med spanjorer, portugiser och holländare upprätta kolonier på andra sidan haven. Denna starkt merkantilistiskt influerade politik fortsatte oavbrutet under 1600-talet. År 1670 hade engelsmännen upprättat kolonier i Nordamerika och på öar i Karibiska havet samt etablerat handelsutposter i Asien och Afrika.

Under 1700-talet hade Storbritannien som målsättning att uppnå positionen som världens ledande handels- och sjöfartsnation. Den främsta

(68 av 479 ord)

Upplösningstendens och motstrategi

Kring mitten av 1800-talet började upplösningstendenser göra sig gällande i delar av imperiet. För att förhindra revolt och utbrytning i stil med den amerikanska 1775 gav Storbritannien ”vita” nybyggarkolonier status av dominion, dvs. de fick lokalt självstyre under brittisk överhöghet. Som dominier räknades Canada (1867), Australien (1901), Nya Zeeland (1907), Newfoundland (1907), Sydafrikanska

(53 av 373 ord)

Imperiet avvecklas

Efter andra världskriget gick Storbritannien in i en period av avkolonisering. Bakom låg bl.a. ökad nationalism i kolonierna, minskade ekonomiska resurser i Storbritannien och påtryckningar från USA och FN. Avvecklingen av imperiet inleddes 1947–48, då Brittiska Indien delades upp i tre

(41 av 291 ord)

Medverkande

  • Bengt Nilson

Litteraturanvisning

The Cambridge History of the British Empire 1–8 (1929–36);
M. Beloff, Britain’s Liberal Empire 1897–1921: Imperial Sunset 1 (1969);
W.K. Hancock, Survey of British Commonwealth Affairs 1–2 (1937–42);
V.T. Harlow, The Founding of the Second British Empire 1763–1793 1–2 (1952–64);
R. Robinson m.fl., Africa and the Victorians (1961).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Brittiska imperiet. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/brittiska-imperiet