Snart blev firman en formlig litteraturfabrik för svenska prosaberättare och var 1916–18 störst i landet på området. Mest utgavs korta, billiga underhållningsböcker, ofta under engelska pseudonymer, bl.a. av Gunnar Serner (Frank Heller) och Algot Sandberg. Förlaget fick ekonomiska problem, köptes 1920 av Bonniers och lades ner.