Dei gratia
Deʹi graʹtia (latin, ’med Guds nåde’), en formel som ursprungligen – från 300-talet – ingått i höga kyrkliga ämbetstitlar.
Under 700-talet upptogs detta tillägg av de karolingiska härskarna (först av Pippin den lille) och blev vanligt i furstetitlarna i Västerlandet. Formeln ändrade därmed sin betydelse från att ha varit ett uttryck för ödmjukhet till att uttrycka monarkens gudomliga legitimation och absoluta suveränitet. Alltifrån upplysningstiden, med dess förändrade syn på
Källangivelse