diakoniʹ (grekiska diakoniʹa ’tjänst’, ’betjäning’), ett centralt begrepp i den kristna kyrkans historia, i dag vanligen beteckning för kyrkans sociala ansvarstaganden på olika områden. Begreppet utgår från Kristus verksamhet som Guds och mänsklighetens tjänare (Matteusevangeliet 20:25–28 med parallellställen). Kristus uppdrag att tjäna överförs på hans efterföljare (Johannesevangeliet 12:26), dvs. kyrkan, som framställs som hans närvaro i världen, ”Kristi kropp” (Efesierbrevet 4). I Första Timotheosbrevet 3:8–13 omtalas en speciell tjänst, diakonens. Kvinnliga diakoner finns omnämnda redan i Nya

(77 av 547 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Sven-Erik Brodd

Litteraturanvisning

B.I. Kilström, Kyrka och diakoni 1–2 ( 1986–87);
T. Levenstam, Bibliografi över kyrklig diakoni och sociallitteratur ( 1980);
T. Levenstam, Kyrklig diakoni och samhällets sociala omsorgsarbete: Omkring 1850 – omkring 1975 ( 1981);
Gerd Svensson (utgivare), Kyrkorna och diakonin: Några ekumeniska och internationella perspektiv ( 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, diakoni. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/diakoni