Leinos stora, men ojämna produktion omfattar lyrik, prosa, skådespel, essäer och översättningar. Som lyriker anses han vara den störste i finsk litteratur efter Kivi. Ett ”Lyriskt urval” föreligger i svensk tolkning av Diktonius (1931). Kulmen i Leinos författarskap är diktsviterna Helkavirsiä (1–2, 1903–16; ”Helkasånger”, egentligen ’Pingstsånger’), där han på