Engelska språkets historia delas traditionellt in i tre stora perioder: fornengelska

(11 av 50 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Fornengelska (ca 450 till ca 1100)

Arkeologiska fynd visar att flera olika germanska stammar, från mitten av 400-talet och något sekel framåt, bosatte sig i det som i dag kallas England. Engelska språket har sitt ursprung i de olika dialekter som germanerna förde med sig från nuvarande Danmark, Nederländerna och Tyskland. De äldsta bevarade engelska texterna skrevs med runor. Kristna missionärer införde under 600-talet det latinska alfabetet med

(62 av 441 ord)

Medelengelska (ca 1100 till ca 1500)

Inför hotet från vikingarna sökte det engelska kungariket Wessex en allierad i hertigdömet Normandie i vad som i dag är norra Frankrike. När Edvard Bekännaren dog utan arvingar gjorde den normandiske hertigen Vilhelm (senare känd som Vilhelm Erövraren) anspråk på Englands tron. Han besegrade de engelska styrkorna vid Hastings år 1066, och efter den normandiska erövringen av England kom engelska språket under starkt franskt inflytande under 300 år.

Under den medelengelska perioden införde franskspråkiga skrivare nya bokstavskombinationer, och en del

(80 av 648 ord)

Modern engelska (ca 1500 till i dag)

Under de 200 åren efter det att William Caxton hade börjat trycka böcker i England genomgick engelska språket ytterligare förändringar, och det är under denna period som ett modernt standardspråk växer fram. Det är framför allt tre historiska skeden som är viktiga för språkets utveckling: renässansen, reformationen och restaurationen.

Renässansen i England sträcker sig

(54 av 385 ord)

Medverkande

  • Jan Svartvik
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Språkets historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/engelska/språkets-historia