epiteʹl (nylatin epitheʹlium, av epi- och grekiska thēlēʹ ’bröstvårta’), sammanfattande term för en stor grupp av specialiserade celler hos flercelliga djurarter. Gemensamt för de enstaka epitelcellerna är en relativt bestämd form, som kan vara kubisk, cylindrisk eller flakformig. Via intima direkta kontakter är epitelceller förbundna med varandra till s.k. förband. Epitelcellsförbanden har ingen egen blodförsörjning utan skiljs via basalmembraner från intilliggande bindväv, som innehåller de nödvändiga försörjande blodkärlen. Epitelets form åstadkoms bl.a. av tunna fibriller i cellerna, uppbyggda av ett

(80 av 608 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Jan Pontén
Källangivelse
Nationalencyklopedin, epitel. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/epitel