Kring 1960 utvecklade Eric Dolphy en mycket personlig stil, präglad av fragmentarism och en collageliknande solouppbyggnad, framförd med stor intensitet och närmast ekvilibristisk instrumentkontroll, vilket gjorde honom till en förgrundsgestalt inom frijazz. Utöver flera inspelningar under Charles Mingus’ ledarskap bör särskilt framhållas Dolphys egna Outward Bound (1960) och Out to Lunch