Stagneʹlius, Erik Johan, född 14 oktober 1793, död 3 april 1823, författare; sonson till en bror till Johan Stagnell. Erik Johan Stagnelius föddes som prästson på Öland. Fadern blev 1810 biskop i Kalmar. Stagnelius studerade först i Lund, sedan i Uppsala, och avlade kansliexamen 1815. Han blev samma år anställd vid ecklesiastikexpeditionen i Stockholm. Under långa perioder av tjänstledighet vistades han i Kalmar. Ohälsa ändade hans

(66 av 465 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Louise Vinge

Litteraturanvisning

Skrifter, utgiven av Sällskapet Erik Johan Stagnelii vänner ( 1993–);
S. Bergsten, En Stagneliusbibliografi ( 1965);
F. Böök, Stagnelius: Liv och dikt ( 1954);
J. Ellerström m.fl. (utgivare), Femton röster om Stagnelius ( 2010);
Paula Henrikson, Dramatikern Stagnelius ( 2004);
G. Hägg, I Världsfurstens harem: Erik Johan Stagnelius och hans tid ( 2007);
R. Lysell, Erik Johan Stagnelius: Det absoluta begäret och själens historia ( 1993);
S. Malmström, Studier över stilen i Stagnelius’ lyrik ( 1961);
Anders Olsson, Vad är en suck? En essä om Erik Johan Stagnelius ( 2013);
J.O. Ullén, Erik Johan Stagnelius ( 2003).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Erik Johan Stagnelius. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erik-johan-stagnelius