Erik Therman var den utpräglade romantikern bland de finlandssvenska modernisterna. Med diktsamlingen Glidande bilder (1928) och novellsamlingen Dagrar (1930) inledde han ett ymnigt författarskap inriktat på dröm och känsla, myt och mystik. Högst nådde Therman som poet, till exempel i Hjärtats seger (1941).