eskimåʹisk-aleutiska språk [-alɛʹv-], språkfamilj tidigare räknad till de paleosibiriska språken. Den består av två grenar, aleutiska och eskimåspråk, som inte är inbördes begripliga. Aleutiska talas av ca 400 aleuter på ögruppen Aleuterna och på Pribiloföarna (Alaska) och av ett tjugotal på Kommendörsöarna (Ryska federationen). Eskimåspråken, som talas av knappt 100 000 människor, har två

(53 av 378 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Masja Koptjevskaja Tamm

Litteraturanvisning

K. Bergsland, ”Eskimo-Aleut Languages”, The New Encyclopædia Britannica, Macropædia ( 15:e upplagan 1974);
B. Comrie, The Languages of the Soviet Union ( 1981);
M.E. Krauss, ”Eskimo-Aleut”, T.A. Sebeok (utgivare), Current Trends in Linguistics 10 ( 1973).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, eskimåisk-aleutiska språk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/eskimåisk-aleutiska-språk