Tolkningarna av det enorma förhistoriska materialet från alla delar av Europa har ända till nyligen dominerats av föreställningen

(18 av 127 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Paleolitikum

De äldsta arkeologiskt kända boplatserna i Europa är en grottboplats vid Atapuerca i norra Spanien, som kan vara drygt 800 000 år gammal, och en något mer än 700 000 år gammal tuffövertäckt boplats vid Isernia sydöst om Rom. De äldsta, svårbestämda, fynden av

(42 av 295 ord)

Mesolitikum

Efter några svängningar i klimatet försvann den sammanhängande inlandsisen omkring 8000 f.Kr., och djur- och växtvärld

(16 av 108 ord)

Neolitikum

Odlingen började spridas från Främre Orienten till Balkan ca 7000 f.Kr. Det kan ha skett genom att odlare flyttade mot nordväst, en kolonisation, men också genom att kunskapen och utsädet på något sätt fördes vidare utan folkförflyttningar. I förstnämnda fallet förde folket även med sig nya seder och bruk och sitt språk. Så märks i sydöstra Europa en tydlig anknytning till Främre

(62 av 439 ord)

Bronsåldern

Övergången till bronsåldern under det tredje årtusendet f.Kr. bygger på den yngre stenålderns och kopparstenålderns betydande samhällsutveckling, befolkningstillväxt och tekniska utveckling, allt märkbart i t.ex. henge-monumenten i södra England såsom Avebury och Stonehenge. De interna faktorernas roll förefaller att vara avgörande i både västra, mellersta och östra

(47 av 330 ord)

Järnåldern

Den keltiska latènekulturen behärskade under århundradena före Kr.f. området från de brittiska öarna till Karpaterna. I Mellan- och Västeuropa anlades från och med 200-talet f.Kr. stadsliknande samhällen (jämför oppidum) som kan vara vidsträckta, t.ex. Manching i Bayern. Handeln var viktig, och myntningen togs

(43 av 302 ord)

Medverkande

  • Evert Baudou
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Förhistoria. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/europa/förhistoria