Tanken på organiserat samarbete mellan de europeiska staterna väcktes på allvar under mellankrigstiden, men först efter andra världskrigets slut kom de att konkretiseras. Två huvudriktningar framträdde i detta arbete. Vissa stater önskade att de europeiska staterna skulle ta vara

(39 av 275 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Romfördraget

Effekterna av samarbetet inom Kol- och stålgemenskapen bedömdes som så goda att en utvidgning av samarbetet tidigt började planeras. Nästa steg togs 1957, då man genom att underteckna Romfördraget upprättade dels Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC), dels Europeiska kärnenergigemenskapen (EURATOM). Efter en administrativ reform

(43 av 307 ord)

Utvidgning och fördjupat samarbete

Samarbetet inom de tre nämnda områdena visade sig tidigt attraktivt även för andra stater än de sex ursprungliga. Under 1960-talet fördes förhandlingar i flera omgångar med EFTA-staterna, dock utan att de ledde till något avgörande. Huvudmotsättningen stod mellan ”europeanister”, företrädda främst av Frankrike, vilka ville fördjupa det västeuropeiska samarbetet utan att ta särskild hänsyn till relationerna till USA – främst inom det militära området – och ”atlantister”, företrädda av Storbritannien, vilka ville behålla de starka politiska, ekonomiska och militära

(79 av 660 ord)

Unionsfördraget

Diskussionerna om fördjupning av samarbetet ledde fram till en regeringskonferens som hölls 1991 i den nederländska staden Maastricht (se Unionsfördraget). Efter tidvis ganska stormiga debatter lyckades man enas om ett nytt fördrag om en europeisk union. Huvuddragen i denna var att det tidigare EG-samarbetet skulle

(45 av 318 ord)

Amsterdamfördraget

När stats- och regeringscheferna i juni 1997 möttes i Amsterdam hade två av de ledande EU-länderna hållit allmänna val. I båda fallen hade dessa resulterat i maktskifte. I Storbritannien tog labourledaren Tony Blair över som premiärminister, och i Frankrike blev socialistledaren Lionel Jospin ny regeringschef. I det franska fallet förväntades regeringsskiftet inte leda till några större förändringar i landets EU-politik. Däremot var förväntningarna högre på den nya brittiska regeringen.

Slutförhandlingarna

(67 av 477 ord)

Utvidgning österut

I handlingsprogrammet Agenda 2000 (1997) lade kommissionen fram förslag om hur EU borde förbereda sig för utvidgningen. År 1998 inleddes förhandlingar om medlemskap i EU

(24 av 169 ord)

Nicefördraget och Framtidskonventet

När regeringsförhandlingarna inför nästa fördrag inleddes våren 2000 var hela Europa pressat av fortsatt frånvaro av tecken på ekonomisk återhämtning. I flera medlemsländer ledde vikande sysselsättningsnivå och nedskärningar i den offentliga

(30 av 214 ord)

Lissabonfördraget

Vid Europeiska rådets möte i juni 2004 nåddes överenskommelse om ett förslag till konstitutionellt fördrag för EU. Efter det att texten bearbetats

(22 av 151 ord)

Medverkande

  • Rutger Lindahl
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Framväxten. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/europeiska-unionen/framväxten