färgämnen, organiska och oorganiska ämnen som är färgade och som används för att ge föremål och material färg; jämför färgpigment. Ett ämnes färg betingas av närvaron av en eller flera kromoforer i molekylen. En kromofor är en omättad grupp, vars elektronstruktur tillåter att en elektron lätt kan exciteras (”lyftas”) till en högre energinivå. Några vanliga kromoforer är azogruppen, nitrogruppen och den kinoida gruppen (bild 1). För att fördjupa och förstärka den färgbetingande effekten hos en eller flera kromoforer krävs ofta

(80 av 565 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Växters färgämnen

Färgämnen hos växter har fem huvudfunktioner: insamling av energi till fotosyntesprocessen, skydd mot solstrålning, signaler till pollinerande och fröspridande djur, registrering av ljusförmedlad information samt överföring av elektroner, framför allt i andnings- och fotosyntesprocesserna.

Det färgämne som hos växter och alger direkt förmedlar omvandlingen av solljusets elektromagnetiska energi till kemisk energi är klorofyll a, närmare

(54 av 382 ord)

Djurs färgämnen

Färgämnen i djur har olika funktioner, t.ex. vid fotokemiska förlopp, vid transport av syre till energikrävande processer, som skydd mot solens UV-strålning, som kamouflage, som varning och för sexuella signaler.

Särskilda fotopigment, rodopsiner (synpurpur), finns placerade i fotoreceptorer (t.ex. i ögats näthinna) och tjänstgör i samband med ljusförmedlad information om omgivningen.

Olika respiratoriska pigment

(54 av 380 ord)

Medverkande

  • Anders Edström
  • Jan Sisefsky
  • Lars Olof Björn
  • Lennart Eberson

Litteraturanvisning

J.T. Bagnara (utgivare), International Pigment Cell Conference 1986 ( 1988);
T.W. Goodwin (utgivare), Plant Pigments ( 1988);
P.F. Gordon & P. Gregory, Organic Chemistry in Colour ( 1983);
H. Zollinger, Color Chemistry ( 2:a upplagan 1991).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, färgämnen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/färgämnen