färgfilm, film för framställning av fotografiska bilder i naturliga färger enligt traditionell fotokemisk metod. Det finns två huvudtyper av färgfilm både

(21 av 149 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Framkallning av färgfilm

Vid fotografering av ett grönt färgfält med diafilm reagerar det mellersta grönkänsliga skiktet och vid den efterföljande svartvitframkallningen omvandlas silverbromiden där till svart silver. De blå- och rödkänsliga skikten är fortfarande oframkallade och innehåller s.k. restbromsilver som utgör grunden för den positiva färgbilden. Vid färgframkallningen uppstår på kemisk väg svärtning i dessa emulsioner samtidigt som färg bildas. I den blåkänsliga emulsionen finns

(62 av 441 ord)

Färgfilmens utveckling

De första färgfotoexperimenten gjordes enligt den additiva metoden. Britterna J.C. Maxwell och Thomas Sutton fotograferade 1861 färgade tygband med hjälp av ett rött, ett blått och ett grönt filter. De svartvita negativen kopierades så att man erhöll svartvita diapositiv, vilka projicerades med hjälp av tre projektorer försedda med samma filter som respektive diabild var fotograferad med. Därvid uppstod en färgbild på väggen. År 1869 presenterade fransmannen Louis Ducos du Hauron (1837–1920) den subtraktiva metoden som bygger på grundfärgerna gult, rött

(80 av 828 ord)

Medverkande

  • Roland Sterner
  • Rune Jonsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, färgfilm. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/färgfilm