(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Mesolitisk tid (7300–4200 f.Kr.)

Finlands äldsta stenåldersfynd tillhör den mesolitiska suomusjärvikulturen. Den äldsta boplatsen, Ristola i Lahtis, med ett flintinventarium med motsvarigheter

(18 av 123 ord)

Neolitisk tid (4200–1500 f.Kr.)

Under tidig- och mellanneolitisk tid (ca 4200–2000 f.Kr.) tillhörde Finland den kamkeramiska kulturkretsen, som är utbredd från Norra ishavet i norr till Wisła i söder och Ural i öster. Boplatser med runda hyddbottnar och rikt utrustade gravar, färgade med rödockra, uppträder i Finland såväl vid kusten som

(47 av 334 ord)

Bronsåldern (1500–500 f.Kr.)

De två kulturområden som kan iakttas under stenålderns slut framträder också under bronsåldern. Förbindelserna mellan kustzonen och Skandinavien förstärktes, medan

(20 av 139 ord)

Järnåldern (500 f.Kr.–1150/1300 e.Kr)

Boplatser från den förromerska järnåldern (fram till Kr.f.) finns över hela landet. Vid kusten mellan östra Nyland och södra Österbotten, på insjöplatån samt norr om Ule älv finns olika, karakteristiska keramikgrupper. Inom en sydlig grupp, vars lerkärl kan härledas ur kustens bronsålderskeramik, vann jordbruksnäringarna snabbt insteg som ett supplement till fångsten, något som även gäller en grupp på insjöplatån. Järn utvanns ur

(62 av 442 ord)

Medverkande

  • Torsten Edgren
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Förhistoria. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finland/förhistoria