finska, nationalspråk i Finland med totalt 5,2 miljoner modersmålstalare (2010). Av medborgarna i Finland har över 90 % (4,8 miljoner) finska som modersmål; av de övriga talar 5,5 % finlandssvenska. Utanför Finland talas finska

(32 av 222 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Finskan – ett finsk-ugriskt språk

Finska är ett av de östersjöfinska språken i den finsk-ugriska språkgruppen och nära besläktat med bl.a. karelska och estniska. På grund av rysk påverkan skiljer sig dock karelskans ordförråd från finskans. Även mellan finska

(34 av 242 ord)

Regionalspråk och dialekter

Finskans dialekter indelas vanligtvis i en västlig och en östlig huvudgrupp. Skillnaderna berör framför allt ljudskick och ordförråd. Östdialekterna utgör en gradvis övergång till karelskan. Av tradition dras gränsen mellan de två grupperna på grundval av dialekternas motsvarighet till skriftspråkets d: i östliga dialekter har ljudet fallit bort, medan

(48 av 339 ord)

Skriftspråkets framväxt

För tidig finsk litteratur se Finland (avsnitten Litteratur samt Bok- och förlagsväsen).

Under 1800-talets tidigare hälft fördes heta diskussioner om skriftspråkets dialektala grund, kända

(24 av 168 ord)

Ljudsystemet

Finskans ljudsystem domineras av vokalerna. (I löpande text är vokalerna fler än konsonanterna, något som är mycket ovanligt i europeiska språk.) De åtta vokalerna – i, e, ä, y, ö, u, o och a – är korta eller långa

(39 av 278 ord)

Ordböjning och syntax

Det relativt omfattande formsystemet präglas av regelbundenhet. Nomenböjningens 15 kasusformer bildas genom att kasusändelserna mekaniskt fogas till stammen under beaktande av vokalharmoni och stadieväxling. Viss annan variation i ordstammen förekommer hos en del typer av nomen, men ingen indelning i olika deklinationsgrupper behövs för att beskriva systemet.

De 15 kasusen utgörs av tre grammatiska kasus – nominativ, genitiv och ackusativ, av lokalkasus och av adverbiella kasus. Lokalkasusen anger riktning till, riktning från respektive befintlighet i

(75 av 532 ord)

Ordförråd

De äldsta orden härrör från uralisk och finsk-ugrisk tid, t.ex. kala ’fisk’ och jalka ’fot’, ’ben’. Många ord för grundläggande mänskliga begrepp hör till detta skikt och har sina motsvarigheter i andra finsk-ugriska språk, t.ex. finska elää ’leva’, estniska elama, samiska eallit och ungerska él samt finska kuolla ’dö’, mordvinska kuloms och ungerska hal. Även många jakt- och fisketermer hör till detta

(62 av 438 ord)

Medverkande

  • Lars-Gunnar Larsson
  • Mikael Parkvall

Litteraturanvisning

M.-H. Aaltio, Finnish for Foreigners 1–3 ( 1987);
B. Collinder, Finskan som kulturspråk ( 2:a upplagan 1964);
L. Hakulinen, The Structure and Development of the Finnish Language ( 1961);
Fred Karlsson, Finsk grammatik ( 9:e upplagan 2009);
Fred Karlsson, Finskans struktur ( 1976).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, finska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finska