fluoʹr (av nylatin fluʹor mineraʹlis ’flusspat’, av latin fluʹor ’utflöde’, av

(11 av 43 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

På grund av den höga reaktiviteten förekommer inte fluor fritt i naturen, utan alltid kemiskt bundet, vanligen som fluorid (se fluorider). Fluor är

(23 av 159 ord)

Framställning och användning

Fluor framställs genom oxidation av fluorid. Kemisk oxidation av fluorider med till exempel klorgas är dock inte termodynamiskt möjlig. I stället används elektrolys av en vattenfri smälta med

(28 av 194 ord)

Egenskaper

Naturligt förekommande fluor utgörs till 100 procent av den stabila isotopen 19F. Grundämnet förekommer vid vanliga temperaturer som tvåatomiga molekyler, F2 (dock inte fritt i naturen eftersom F2–molekylen är extremt reaktiv). Vid rumstemperatur är det en ljust gulgrön gas med stickande lukt, lätt märkbar även

(44 av 338 ord)

Föreningar

De oorganiska föreningarna är undantagslöst fluorider. Fluorider av metaller i lägre oxidationsstadier är salter till fluorvätesyra, som är en vattenlösning av vätefluorid.

Vätefluorid, HF, är den kommersiellt viktigaste fluoriden. Den är en färglös vätska med kokpunkt 19,5 °C och fryspunkt −83,37 °C, starkt giftig

(42 av 293 ord)

Biologiska effekter

Fluor är starkt giftig och ger svåra hud- och lungskador. Det hygieniska nivågränsvärdet för fluor är 0,1 ppm eller 0,2 mg/m3 och för

(23 av 169 ord)

Historia

Flusspatens förmåga att göra oxidiska malmer lättare smältbara, det vill säga verka som flussmedel, var känd redan under medeltiden. Omkring 1670 fann Heinrich Schwanhard, glasögonmakare i Nürnberg, att flusspat vid behandling

(31 av 221 ord)

Medverkande

  • Lars Ivar Elding
  • Åke Bruce

Litteraturanvisning

S. Ahrland, ”Fluor, det reaktivaste av element”, Kemisk Tidskrift 1976;
R.E. Banks med flera (utgivare), Fluorine: The first hundred years (1886–1986) (1986).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, fluor. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fluor