funktionalism, en inriktning inom framför allt brittisk socialantropologi, europeisk etnologi och amerikansk sociologi som lägger tonvikten på analysen av de sociokulturella fenomenens funktion. Inom antropologin grundades inriktningen under 1920- och 1930-talen av Bronisław Malinowski och A.R. Radcliffe-Brown, och inom sociologin företräddes den under 1950-talet först och främst av Talcott Parsons. I Encyclopædia Britannica (3:e upplagan 1926) definierade Malinowski (i artikeln ”antropologi”) den funktionella

(63 av 444 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Funktionalismen i Skandinavien

Inom skandinavisk etnologi och folkloristik kom funktionalismen framför allt att väcka insikten om fältforskningens och självsynens betydelse. Uppmärksamheten riktades från redskapens teknologi till deras bruk, från

(26 av 181 ord)

Medverkande

  • Jan Ovesen
  • Nils-Arvid Bringéus

Litteraturanvisning

N.-A. Bringéus, Människan som kulturvarelse: En introduktion till etnologin ( 4:e upplagan 1990);
A. Kuper, Anthropology and Anthropologists: The Modern British School ( 1983);
Talcott Parsons, The Social System ( 2:a upplagan 1991);
A.R. Radcliffe-Brown, Structure and Function in Primitive Society ( 1952);
G.W. Stocking Jr. (utgivare), Functionalism Historicized: Essays on British Social Anthropology ( 1984).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, funktionalism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/funktionalism-(antropologi)