garfågel (färöiska garfuglur, till en motsvarighet till fornisländska geirr ’spjut’, med syftning på fågelns långa näbb), Pinguiʹnus impeʹnnis, syn. Aʹlca impeʹnnis, art i fågelfamiljen alkor, utrotad på 1800-talet. Arten saknade flygförmåga, blev ca 75 cm lång och var därmed störst av alkorna.

(42 av 294 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ragnar Hall

Litteraturanvisning

David Day, The Encyclopedia of Vanished Species ( 1989);
J.C. Greenway, Jr., Extinct and Vanishing Birds of the World ( 2:a upplagan 1967);
P. Lagerås, ”Vad vet vi om garfågeln, Pinguinus impennis, och dess förekomst i Sverige?”, Anser 1989;
D.N. Nettleship & T.R. Birkhead ( utgivare), The Atlantic Alcidae ( 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, garfågel. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/garfågel