D. blev deputerad 1893 och senator 1910 (radikal). Han tillhörde en rad regeringar före och under första världskriget och var konseljpresident 1913–14. Som republikens president vann D. stor respekt. I den allvarliga krisen efter de högerextremistiska kravallerna 6 februari 1934 bildade D. en borgerlig samlingsministär. Han avgick i november samma