geʹomagnetism, beteckning för fenomen som sammanhänger med det magnetiska fält som observeras vid jordytan och i den jordnära rymden.

Jordens magnetfält liknar ytligt sett fältet av en magnetisk dipol i jordens inre, där dipolens axel avviker ca 11,5° från jordens rotationsaxel (se bild). Fältlinjerna är riktade mot jorden på norra halvklotet och ifrån jorden på södra halvklotet. På jordytan kommer en magnetiserad kompassnål att inrikta sig längs den horisontella komponenten av det geomagnetiska fältet, alltså peka ungefär mot norr. Avvikelsen

(80 av 573 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Hermann Opgenoorth

Litteraturanvisning

”Geofysik”, Kosmos 1985;
J. Bloxham & D. Gubbins, ”The Evolution of the Earth’s Magnetic Field”, Scientific American 1989;
S. Chapman & J. Bartels, Geomagnetism ( 1940).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, geomagnetism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/geomagnetism