Vid sidan av en framgångsrik teaterkarriär var Philipe en av efterkrigstidens mest uppburna filmskådespelare. Han gjorde en rad rolltolkningar som framhävde hans mjuka och romantiskt vemodiga personlighet, bl.a. i ”Djävulen i kroppen” (1947), ”Minnenas strand” (1949), ”Kärlekens hus” (1950), ”Den gyllene tulpanen” och ”Nattens skönheter” (båda 1952).