Gyrðir Eliasson debuterade 1983 med diktsamlingen Svarthvít axlabönd (’Svartvita hängslen’) men är mer känd som prosaförfattare, bl.a. av novellsamlingarna Bréfbátarigningin (’Pappersbåtsregnet’, 1988) och Tregahornið (’Saxofonen’, 1993) samt romanerna Gangandi íkorni (’Den promenerande ekorren’, 1987) och Svefnhjólið (1990; ”Sömnhojen”). Den magiska stilen är melankolisk och minimalistisk