Heimatliteratur uppstod i slutet av 1800-talet som reaktion mot naturalismen och den som dekadent uppfattade, intellektualistiska och estetiserande storstadslitteraturen. Den krävde en återgång till en i hembygd och natur rotad folklig diktning. Dess främsta företrädare var Friedrich Lienhard (1865–1929) och Adolf Bartels (1862–1945), som tillsammans utgav tidskriften Heimat (1900–04).