hemofiliʹ (nylatin haemophiliʹa, av hemo-, se hem-, och grekiska philiʹa egentligen ’vänskap’), klassisk blödarsjuka, en grupp ärftliga sjukdomar med markant blödningsbenägenhet. Termen blödarsjuka gällde under lång tid enbart hemofili, men i begreppet inkluderas nu ofta den långt senare upptäckta von Willebrands sjukdom. Blödarsjuka finns omnämnd i Talmud och annan rabbinsk litteratur och beskrevs redan 1803 av den amerikanska läkaren John Conrad Otto.

Det finns huvudsakligen två typer av blödarsjuka, hemofili A och hemofili B, vilka kännetecknas

(76 av 522 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Behandling

Behandlingen bygger främst på att kroppen intravenöst tillförs de faktorer som saknas eller är defekta. Detta sker vid spontan blödning, olycksfallsskada eller kirurgiskt ingrepp, i regel tillsammans med fibrinolyshämmaren tranexamsyra (Cyklokapron®, Tranon®). Personer med svår blödarsjuka får förebyggande behandling genom att de tar

(43 av 308 ord)

Medverkande

  • Bengt Lundh
  • Jörgen Malmquist

Litteraturanvisning

G. Gahrton & B. Lundh (utgivare), Blodsjukdomar ( 3:e upplagan 1997).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, hemofili. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hemofili