heraldiʹk (franska (science) héraldique, till medeltidslatin heraʹldus, se vidare härold), vetenskap

(11 av 44 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Heraldikens uppkomst

Heraldiken har sin upprinnelse i två ungefär samtidiga företeelser: korstågen och riddartorneringarna. Bakom låg i båda fallen behovet av iögonfallande kollektiva samlingstecken respektive tydliga personliga igenkänningsmärken. Från sin praktiska

(29 av 203 ord)

Härolder och regelsystem

När heraldiken fick en framträdande roll i torneringarna, blev härolderna dess verkställande funktionärer. Häroldernas uppgift var att reglera, övervaka och registrera vapenväsendet. Sålunda föregicks t.ex. varje tornering av en rigorös vapengranskning, som bl.a. gick ut på kontroll av att ingen tagit någon annans vapen; vapnet skulle vara strängt personligt. Det var genom häroldernas verksamhet som heraldiken utvecklades till vetenskap.

(59 av 417 ord)

Skölden som äganderättsmärke

Med det allt vanligare bruket av eldvapen under 1400-talet blev det pansrade rytteriet otidsenligt. Därmed blev också den heraldiska skölden överflödig som igenkänningsmärke i strid. Vapenbilden

(26 av 185 ord)

Utveckling efter medeltiden

Den ursprungliga strama och okomplicerade heraldiska stilen kom att genomgå förändringar under påverkan av tidens skiftande stilar inom konst och arkitektur. Från och med

(24 av 169 ord)

Heraldikens symbolspråk

Vapenmärken är av två slag: häroldsbilder, som bildas genom sköldens geometriska indelning i fält (delningslinjerna kallas skuror), samt allmänna bilder till vilka räknas alla övriga bildframställningar. En allmän bild kan höra till djur-, växt- eller mineralriket, vara ett bruksföremål, en sagofigur, en fantasiskapelse etc.

image/jpeg

heraldik. Ett urval av den mångfald skuror som förekommer inom heraldiken.

image/jpeg

heraldik. För återgivning i svart–vitt används ett system med punkt- och streckmönster, s.k. skraffering.

(73 av 519 ord)

Heraldik i modern tid

Heraldiken är i dag en levande vetenskap, grundad på fortlöpande utveckling och systematisering av medeltidens vapenkonst. I många skilda

(18 av 123 ord)

Medverkande

  • Jan von Konow

Litteraturanvisning

Allmän heraldik:
S.T. Achen, Heraldikkens femten Glæder ( 1978);
A. Berghman, Heraldiskt vademecum ( 1938);
A.C. Fox-Davies, The Art of Heraldry (1904;
faksimiluppl. 1986); P. Joubert, Nouveau guide de l’héraldique ( 1984);
I. Moncreiffe, Simple Heraldry ( 1953);
O. Neubecker, Heraldik (svensk översättning 1982);
G.C. Rothery, Concise Encyclopedia of Heraldry (1915, nyutgåva 1985);
H.G. Ströhl,, Heraldischer Atlas ( 1899);
C.A. von Volborth, Heraldik aus aller Welt in Farben ( 1972).
Svensk heraldik:
Per Andersson,, Heraldiska vapen i Sverige ( 1989);
F. Dahlby, Svensk heraldisk uppslagsbok ( 1964);
H. Fleetwood, Handbok i svensk heraldik ( 1917);
J. Raneke, Svenska medeltidsvapen 1–3 ( 1982);
C.G.U. Scheffer, Heraldisk spegel ( 1964);
C.G.U. Scheffer, Svensk vapenbok för landskap, län och städer ( 1967).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, heraldik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/heraldik