Homeʹros (grekiska Hoʹmēros), sannolikt en historisk person på 700-talet f.Kr. från det joniska Mindre Asien. Homeros anses ha skapat Iliaden och åtminstone inspirerat Odysséen, de båda epos vilka inleder den grekiska – och västerländska – litteraturen. Genom såväl sitt mäktiga omfång (ca 16 000 respektive 12 000 hexameterrader) som sin konstnärlighet utgör

(50 av 357 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Det homeriska språket

Det homeriska språket har utbildats successivt, av många generationers kringvandrande sångare.

Skilda element kom att förenas, i två dimensioner. Horisontalt: dialektala företeelser som uppträdde samtidigt på olika orter förekommer om varandra. Vertikalt: mycket gammalt gods står bredvid yngre. Det är ett konstspråk som aldrig talades av någon folkgrupp

(48 av 336 ord)

Den homeriska frågan

I antiken och ända fram till upplysningen framstod Homeros gärna som den gudomligt inspirerade Skalden och store vishetsläraren. I rationalismens anda upptäcktes emellertid motsägelser och anakronismer i dikterna, och frågan restes om de verkligen skapats av en enda författare: den

(40 av 284 ord)

Homeros på svenska

De klassiska översättningarna är Erland Lagerlöfs ”Odysséen” (1908) och ”Iliaden” (1912),

(11 av 41 ord)

Medverkande

  • Sture Linnér

Litteraturanvisning

C.H. Bowra, Tradition and Design in the Iliad ( 1930);
S. Delblanc, Homerisk hemkomst ( 1992);
M.W. Edwards, Homer: Poet of the Iliad ( 1988);
M.F. Galiano m.fl., A Commentary on Homer’s Odyssey 1–3 ( 1988–90);
U. Hölscher, Die Odyssee: Epos zwischen Märchen und Roman ( 1988);
G.K. Kirk, The Iliad: A Commentary 1 ( 1985);
S. Linnér, Homeros ( 1985);
D.M. Shrive, Naming Achilles ( 1987);
S.V. Tracy, The Story of the Odyssey ( 1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Homeros. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/homeros